Författare: SÅS

På bilden så ser det inte ut att vara så mycket kablar, men varje ”kabel” innehåller 5-6 st mindre kablar. Under kabeldragningen, och allt evigt lödande och på med krympslangar, så måste längderna anpassas så att det utdragbara körbordet går att dra ut utan att kablar rycks loss. Buntning av kablarna kommer först när alla kablar är på plats och just nu är det inte ens hälften som är dragna. Sen måste ju ändarna kunna snacka, vippar jag på en microbrytare så ska rätt växel läggas om, och det är ett evigt testande och justerande just nu. Körbordet har nu fått en del av brytarna på plats.

På byggbordet står just nu rälsbussen som kommer att passera Dyberg på stambanan några gånger om dagen. Den är lite låghalt och går inte helt ok, så felsökning pågår och viss vädring är utförd. Tyvärr så är det samma sak med Limas gamla T43:a, trots motorbytet till en modernare borstlös motor så går det inte att krypköra, så det är lite felsökning även där.

Projektet med DDJ bygger ju på att skapa ett diorama med en modelljärnväg, alltså väldigt mycket detaljer runt själva banan. För att kunna bygga modeller och landskap, och även modelltåg för den delen, så behövs det ett bra byggbord. Jag började med….

(mer…)

Körpanelen tar sakta form och det är en del tänkande och en jäkla massa lödning där under. Banan får ju runt 25 elväxlar, så det ska dit minst 25 microbrytare till, det tillsammans med ett 10-tal microbrytare för de olika sektionerna, sen några till belysning och andra funktioner, det blir jäkligt mycket lödande….

(mer…)

Inför det stundande mässingsbygget av T23 113 så behövdes lite rask ett lok för provkörning av normalspåret då T43:an är lite halt. Valet föll på ett Tyskt diesellok av modell V80, tillv Mak 1952 i 10 exemplar. Det ska ju bara fungera som ett temporärt lok och sen hamna i skåpet. Det påminner till formen mycket om SJ’s T23 som nu ska byggas och bli huvudlok på banan. Nu gick det här gamla Limaloket rätt dåligt så det blev att öppna upp och göra en rejäl genomgång. När det ändå var isär så byttes glödlamporna ut mot dioder, men sen kom paintbruschen fram och loket fick bli SJ-brunt, sen blev det en enkel gul linje, SJ märkning och får heta T25, för det var de siffrorna jag hade. Efter så blev det lite väl brutalt vädrat och har fått Cadeekoppel. Nej det är ingen snygg modell, snarare en sminkad gris, men den ska ju bara fungera lite temporärt som sagt och ger väl lite SJ-feeling.

Sen behövde jag ett ruckel till skjul som ska stå som banförråd bakom lokstallet. Det blev ett enkelt scratchbygge som ser lagom risigt ut.

Körpanelen med sex stycken köraggregat är ju på plats sedan en tid, men det måste ju till en massa microbrytare för växlar, sektioner, matningsvägar, belysning, signaler m.m.

(mer…)

Inte ens hälften av kablaget till växlar, spårmatning, sektioner, belysning och annat elektriskt, är ännu på plats. Alla kablar pekar ju mot körbordet, ett körbord som dessutom är utdragbart. Sex stycken ”köraggregat” finns redan monterade och kommer att göra så att det går att köra sex fordon på sex sektioner samtidigt. Resten av körbordet kommer att få en spårkarta där brytare för växlar, sektioner, signaler och utmatning till sektionerna kommer att få sina brytare, lite old school alltså. Ja i alla fall i teorin, sen får vi se om verkligheten blir som tankegångarna. Och ja, här är det analogt som gäller.

Varje modelljärnväg med lite aktning har väl en egen logga? Kör man modelljärnväg som ”SJ” eller ”TGOJ”, så väljer man den loggan lite beroende på vilken epok man valt. DDJ har dock en egen privatbanelogga som innehåller namnet och en egen form av ”vinghjulet”, men även en ”gruvsymbol” som i det här fallet visar symbolen för järn. Symbolen kommer ursprungligen från den Romerska Krigsguden Mars och har använts i svensk gruvhantering under 200 år. Den har även ingått som logga hos många stora svenska företag, som Gränges, Volvo och Bofors, men finns även med i många läns logotyper. På DDJ symboliserar den Dygruvan och dess verksamhet. 😉

DDJ har en liten rälsbuss som ombesörjer persontrafiken på banan. I banans historia så köps rälsbussen, av fabrikat Hilding Carlsson, in från Gotland i samband med att linjen mellan Visby och Lärbro läggs ner. Rälsbussen skeppas från Visby till Oskarshamn och transporteras sedan till Dyberg där spårvidden ändras från 891mm till 802mm på banans egen verkstad.

I Dyberg finns ett militärt beredskapsförråd som får transporter via järnväg, förebilden finns i Grängen i Bergslagen. Till förrådet kommer normalspåriga vagnar med hjälp av smalspårets överföringsvagnar. För ändamålet så har bygget av en överföringsramp börjat byggas.

Ovanpå grundvåningen, kallat nivå 0, så kommer nivå 1 att växa fram. Den kommer att placeras 98mm ovanför nivå 0 och däruppe, på Dyberget, kommer dygruvan att ligga. Det blir en slingrande stigning på 3600mm som stiger från 0 till 98 mm, lite för tågen att kämpa uppför. Nivå 1 kommer att vila på pelare, som kom på plats idag. När det var klart så fick en del av fordonsflottan komma ut ur skåpet för lite fotografering och känslan av att; ”nu är det på gång”. Nästa steg är att förse körbordet med en del brytare för växlar och sektioner, för nivå 0 måste ju fungera felfritt innan nivå 1 ska på.