På banan kommer det att finnas ett växlingslok av modell T23 och den får nummer 113. Just T23 113 har en lång bakgrundshistoria och ägs sedan 35 år av SÅS, Stockholms Ånglokssällskap.
T23 113 tillverkas av MaK, Maschinenbau Kiel AG, i Tyskland 1953, med tillverkningsnummer 700005. Men till skillnad mot dagens normalspåriga T23 113 så byggdes loket som det smalspåriga SJ Tp 3504, avsett för SJś smalspåriga nät med spårvidden 891mm. Totalt kom 25 likadana lok att tillverkas, 20 stycken hos MaK och 5 stycken på licens hos ASJ, AB Svenska Järnvägsverkstäderna.
Loket hamnade på det Småländska smalspårsnätet och var 1957 stationerat i Växjö där den rullade i godstrafiken fram till 1965 då en del av smalspårsnäten lades ner och loket blev samtigt övertaliga, ett efter ett. 20 av Tp-loken kom istället för att säljas eller skrotas, att byggas om för normalspårsdrift, Tp 3504 hamnade hos SJ Huvudverkstad i Örebro 1965 och fick där sin ombyggnad till normalspår, från 891mm till 1435mm vilket krävde bl.a nya rambalkar och en rejäl ombyggnad av drivningen.
Lokens färg ändrades samtidigt från smalspårsbanornas gröna kulör till den klassiska SJ-bruna med gula ränder och grått underrede. Tp 3505 bytte samtidigt littra och nummer till T23 113 och förflyttades 1966 till Stockholm där den stationerades i Hagalund. Loket gick sedan på växlingen en kort tid men kom sedan att ersätta ångloket som drog den så kallade ”Silverpilen” till Lövsta sopförbrännings- anläggning från Stockholm, det via Lövsta järnväg, tidigare SLJ, Spånga – Lövsta Järnväg.
Foto Ove Bojarp
Silverpilen fick sitt namn eftersom vagnarna soporna transporterades i var silvermålade. En runda började vanligvis på Västberga sopstation, sen via Södra Stations sopstation och därefter sopstationen vi Stockholm Östra. Vissa vändor gick direkt från de olika sopstationerna ut till Lövsta och tillbaka. Den 10 september 1970 så läggs trafiken på bandelenen Spånga – Lövsta ner, mycket beroende på att större delen av sophanteringen flyttades till den nya sopförbränningsanläggningen i Högdalen och samtidigt så gick soporna direkt till anläggningarna från kunderna med lastbilar.
1970 – 72 går 113 på olika växlingsuppdrag i Stockholm, det innan nästa stora ombyggnad. En av orsakerna till ombyggnaden berodde på att förarna på de smalspårsombyggda loken klagade på arbetsmiljön i hytten och att sikten framåt och åt sidorna var begränsad. Det var svårt att se en växlare långt bak på en växlingsrörelse då vagnarna skymde sikten och förarna fick sträcka sig långt ut från lokets sida för att se växlarens tecken. Det här var en tid innan växlingen sköttes med hjälp av kommunikationsradio, då användes handsignaler, flagga eller lampa. Lösningen blev att bredda hytten på båda sidorna och flytta en del reglage, det med den modernare T21 som förebild.
113 återkom ombyggd och fortsatte på växlingen i Stockholm och växlade även på bangården i Västberga där loket finns idag. 1977 så avsätts 113 som beredskapslok och placeras till en början i beredskapsskjulet i Byvalla för att 1980 ställas i Säbylund. 1988 så tas ansvaret för beredskapsloken över av Banverket som senare beslutar att avveckla både ångloken och dieseloken som fanns som beredskapslok i den tidigare beredskapen. SÅS köper 2003 dieselloken T21 98, T23 113 och T22 121 samt V3 52. T23 121 säljs senare vidare till Grängesbergsbanornas Järnvägsmuseum. T23 113 används sedan det kom till SÅS som växlingslok i Västberga på den bangård den gått på, dels under sin tid då den drog ”Silverpilen” och senare på 70-talet på växlingen där.
Dyberg - Dygruvans Järnväg 